En liten vit lapp skrynklas ihop och lämnas till tävlingsledningen. Vi släpps iväg på den välkända slingan - en och en, utan klocka. Ingen vet hur de andra tänker.- Tio sekunder till start, du springer högervarv ute vid Tyresta, säger Tommy som fått det tunga tidtagaransvaret.
- OK, några sekunder efter Christer (stora bilden, nertill), det är bra.
Reglerna är enkla, det gäller att komma så nära sin förväntade tid som möjligt. Det som är nytt från i fjol är jaktstarten. Hmmm, alla bör alltså komma till målet samtidigt, vilket gör taktiken mer raffinerad.
Det bästa är väl troligen att följa sin inre klocka. Tankeprocessen är igång precis innan start.
- Om jag börjar i femminutersfart så kommer det garanterat att rulla på lite fortare redan i nedförsbackarna vid Svartbäcken. Gissningsvis passerar jag vändpunkten runt 19 minuter. Dessutom är jag ganska van att springa på 4.45/km när jag springer distanslöpning till vardags. 37.45 får det bli.
Underlaget är snömodd, hur mycket påverkar det?
Det finns andra parametrar i det taktiska upplägget också. Christer brukar vara stabil och känner banan väl. Han och jag håller jämn fart, det är ett gott tecken.- Någon av oss vinner, säger han när vi möts halvvägs.
- Han kan ha rätt, jag fortsätter att mala på.
Bo-Christer studsar förbi med ett par kilometer kvar.
- Antingen springer jag för fort eller du för långsamt, säger den flygande doktorn när han kommer upp jämnsides.
Svaret känns givet. Bo-Christer springer ofta fort - oftast för fort i de här sammanhangen. När Jonas kommer ikapp och passerar blir jag mer tveksam. Kan det vara så att jag springer för långsamt trots allt? Avståndet till Christer består.
På upploppet borde alla tio deltagare vara i klunga, så är det inte riktigt. Christer, Jonas och Anneli har jag inom synhåll. Erfarenheten säger att det är bra ryggar att ha i det här loppet. Anneli vinner damklassen, bara 28 sekunder snabbare än sin uppskattade tid - nitton sekunder före Nina (bild).Det sista och svåraste valet är om jag på slutet skall ligga kvar bakom Christer eller försöka gå förbi. Om vi springer för snabbt så är det bäst att ligga kvar, springer vi för långsamt så vinner jag på att vara före. Jag ligger kvar bakom - det visar sig vara ett lyckodrag. Jonas blir trea, 26 sekunder för snabbt, Christer blir bara tvåa - trots att han är fem sekunder från sin uppskattade tid på åtta kilometer. Surt.
Frukosten hemma hos Birger och Maj-Len är mycket uppskattad. Arrangemangets hjärna, Kjell, står som vanligt för priserna. Tack för det! Nästa år är det 10-årsjubileum för Adventsloppet. Det blir svårt att toppa prestationerna från i år - men vi lär göra ett försök.
