Företagsmästerskap i terräng

Det är lite som skolmästerskap. Det viktigaste är att många ställer upp och resultaten är inte så viktiga. Eller? Nej, vänta nu. Är det inte just här och nu som nervositeten visar sig extra tydligt. Prestigen tornar upp sig omedvetet. Lite som när Kallur, Klüft eller C. Olsson är mer nervösa inför ett SM än en förestående EM-final. Eller som när Stefan Holm tävlade på Sannerudsvallen i Kil. Jag har alltid gillat skolmästerskap, likaså interna företagsmästerskap.

Gårdagens batalj i terränglöpning följer traditioner sedan 70-talet och ingår i en serie tävlingar - olika idrotter - mellan de större bankerna och försäkringsbolagen i Stockholm. Startplats är Ugglevikskällan i Lill-Jansskogen, distansen enligt säkra källor 3040 meter.

En ung spoling från Handelsbanken tar täten direkt, inget att göra åt. Han är riktigt bra, men tävlar som tur är i klassen 20-29 år. Jag smyger med i tiomannaklungan strax därbakom. En rejäl aborrbacke reser sig framför oss efter en knapp kilometer. Kollegan Erik tar det onödigt lugnt i motlutet - jag passerar. Han tänker helt rätt och kommer riktigt starkt under andra halvan och det visar sig räcka till seger i klassen 30-39 år.

Distansen passar mig bra eftersom grundträningen inte varit vad den borde. En lättlöpt andra halva gör också att jag kan förlita mig på löpteknik istället för styrka och "flås". Jag räknar in sex stycken som är före i spåret, ingen kan rimligen vara i klassen 40-49 år. I en lätt uppförsknix med 500 meter kvar blir jag däremot passerad av en misstänkt konkurrent. Bäst att ta rygg på honom. Upploppet passar mig som handen i handsken, det vet jag. Tvåhundra meter svagt utför på asfalt, bara att ligga kvar och invänta slagläge.

Så blir det. Seger i klassen 40+ och dessutom bara två före i 30+ satt som en smäck.

Med nu är det dags! Några tävlingar med mycket vila däremellan måste nu bytas mot lugn uppbyggnadsträning. Styrka och stretch varvad med lugn och varierad konditionsträning. Har jag sagt det förut?