Vad är väl en bal på slottet?

Öland ligger avsides och otillgängligt. Långt att åka och säkert är det blåsigt också - där ute till havs. På Veteran-SM brukar det vara glesa startfält och skaderisken är jävligt stor.

Å andra sidan...
Det är fantastiskt kul att träffa likasinnade, häftigt att tävla och extra kul att tävla mot jämbördigt motstånd. Känslan i banlöpningen är speciell, men inte heller i år höll kroppen för att åka ner till Veteran-SM - på det "blåsiga" Öland.

Jag fick nöja mig med ett och annat inhopp på Facebook för att överhuvudtaget få någon känsla för vad som hände därnere. Peter sammanfattar sin tuffa fredag så här:
- Kroppen höll...nästan! Fick avbryta 100-metersfinalen för att hälsenorna inte höll. Glädjande nog fyra personliga rekord i övriga grenar. Yes! 2:a på 400m häck, 4:a i kula, 4:a i höjd och 8:a i diskus. Kul som attan.

Peter, Jonas och Thomas skrapade ihop 26 poäng till vår lilla kamratförening i friidrott (Stockholms FTF, bilden), vilket ger plats 38 av 163 deltagande klubbar efter två dagars tävlande. Jag misstänker att Jonas är speciellt nöjd med sina 4.27 på 1500 meter - 4.30-gränsen har han strävat mot länge.

Upp som en sol och ner som en pannkaka

Om nu en hälsena är inflammerad, vilket min vänstra verkar vara, borde den då inte bli bättre om man smetar på anti-inflammatorisk salva eller gel? Mycket ytligare kan ju inte en inflammation bli.

Ytterligare ett bakslag har alltså sett dagens ljus lagom till semestern. Med smärtande hälsena känner jag mig nu tvungen att vila, tänka på annat, avskärma mig från allt vad löpning heter. Två veckor till att börja med, möjligen lite alternativ träning och excentriska tåhävningar. Risken finns väl att det inte finns så mycket att skriva om på en löparblogg då. Men jag kommer tillbaka - om en stund.

Veteran-SM på Öland känns långt borta

Nu är tiden inne - att styra om träningen med inriktning på Veteran-SM i början av augusti. Det medför ju då en del banlöpning. Tyvärr gör banlöpning ganska ont för tillfället. Inte så att jag är rädd för mjölksyra, utan mer att kroppen inte känns redo. Vader krampar, utsidan av knät ömmar, baksidan av låret känns osäkert och så vidare. Jag är i valet och kvalet. Hur gör jag?

Antingen så fortsätter jag att bygga från grunden med inriktning på Midnattsloppet och senare Lidingöloppet, vilket skulle innebära adjö till sommarens höjdpunkt - VSM på Öland. Eller så fokuserar jag en period på 800 och 1500 meter för att efter veterantävlingarna återgå till mer mängdbaserad träning.

Tidigare hade jag ambitionen att springa Huddingespelen (1609 meter) eller Sommarspelen (1000 meter) för att få en indikation på form och framtida möjligheter. Nu börjar jag vackla även där. Frågan är om jag överhuvudtaget kan springa ett lopp i spikskor, vilket jag inte gjort på tre år. Sträckor upp till 1000 meter kanske kan fungera, men 1500 och längre känns uteslutet - och medeldistanslöpning i DS Trainer är ju inte något som lockar.

Ren och skär frustration, helt enkelt!

När kroppen inte räcker till

Stockholms FTF - föreningen för tidigare framstående friidrottare - har för tillfället en av sina sämre perioder träningsmässigt. Helgens träningsträff på Trollbäckens IP börjar med ett mejl från Per till luttrade kamrater.
- Löpningen börjar mer och mer likna en känd sketch med Hasse-å-Tage.
Per har fastnat för ett lätt destruktivt citat från Svea Hund.
- Livet börjar vid 40 och slutar vid 45.
Jag kan bara trösta med att Tage levde tills han var 57 och hade en lysande karriär fram till det bittra slutet. Per har opererat menisken, upptäckt artrosbildning i knät och dessutom dragit på sig ryggskott, det senare i samband med tjänsten som idrottslärare.

Thomas som normalt kör fyra, fem träningspass i veckan har ont. Nästan överallt faktiskt. Haltar till jobbet, får inte tag i sin naprapat och kan nu enbart träna mage och rygg. Han gör i alla fall det - än så länge.

Hälsenorna spökar för Peter och Tommy, Lasse klagar från och till på vätskefyllt knä, dessutom skall Peter operera det han kallar hästpolyperna. Har inte riktigt satt mig in i problematiken, men om sådana spökar är det nog inte bra, helt rätt att ta tag i det hela. Själv har jag dragits med löparknä, gubbvad och smärta i baksidan av höger lår under en längre tid, men verkar nu vara en av de friskare i klubben - Jonas som ännu inte fyllt 40 borträknad.

Förhoppningsvis börjar denna blogg med ett riktigt lågvattenmärke - ren och skär frustration - och övergår successivt till att handla om löpning.